Ewacarins Blogg

Bild: Nätet

När jag bodde hemma och var sugen på någon fika, var det mammas goda bullar, sockerkaka, rulltårta, muffins eller något småbröd (syltbröd, eller chokladstänger) som gällde. Jag är uppvuxen med nybakat varje fredag, något som jag försöker hålla fast vid. Varje fredag bakar jag gärna en mjuk kaka till helgen.

 För några veckor sedan, när jag var på hemväg gick jag förbi ett kondis som hade den så populära kakan makron. Jag gick in och köpte en i smaken hasselnöt. Åh, så god den var! De är lagom stora för en lagom lång fika med en god vän. Men makron försvinner i mitt tycke alltför snabbt då kakan smälter i munnen. Priset är dyrt för macaron eller makron på svenska, betyder en liten mandelkaka. De påminner lite om både biskvier och maränger. Mitt kondis tog 16:-/st. Det gäller att njuta långsamt, men jag tycker att det var absolut värt att testa om man är ett kakmonster som jag nu är. Den här nyheten i kakvärlden är betydligt godare än ”cupcakes” Då äter jag hellre en rulltårtbit. Som sagt: Smaken är som baken – delad - och tur är väl det. På så sätt blir alla kakor köpta.

Så här förklarar Wikipedia vad makroner är:

”Makroner, (franska: macaron), är ett bakverk gjort på äggvitor, mald mandel, florsocker och socker. De är biskviformade (runda kupolformade med platt botten) kakor som är några centimeter i diameter, med ett relativt fast ytterhölje och beroende på variant ett knaprigt luftigt eller ett mjukt segt innandöme. Den marängliknade konsistensen kommer sig av de marängliknande ingredienserna. Luftigheten beror på äggvitan och det förekommer inget mjöl eller jäsmedel i makronerna. Kakorna är oftast ihoplagda två och två med en söt smaksatt smörkräm emellan. Smörkrämen, och även de själva marängerna, smaksätts med många olika smaker, beroende på affär, säsong, område och så vidare. En vanlig smak är choklad.”

Ingela Stenson som är omvärldsanalytiker på United Minds i Stockholm. Hon har länge specialiserat sig på mat och livsstilsfrågor och har sett trender både komma och gå

– ”Idag har makroner en impa-faktor. De känns lyxiga och exklusiva, och är roliga att kunna bjuda på. Men nyhetens behag försvinner, säger hon och tillägger att hon tror att makrontrenden är högst upp på kurvan nu.

Småkakorna kommer inte försvinna, men det finns en klar risk att de tappar status när de blir för tillgängliga. Hon säger att det borde vara skräcken för de franska tillverkarna som Ladurée, Pierre Hermé och Fauchon som satsat på exklusivitet, att makroner nu går att hitta på Mc Donalds och Starbucks”

För statusfall till trots så är det nämligen Ladurées ägare Groupe Holder som tillverkar de makroner Mc Donalds säljer i Frankrike.

Enligt Ingela Stenson är ett sätt att försöka hålla kvar känslan av exklusivitet. Kanske genom att skapa limited editions under kortare tid – något som Ladurée faktiskt redan gör. Man jobbar ständigt med mellan 6-8 nya smaker, som bara finns tillgängliga under en kort tid. Dessutom får en känd modeskapare ta fram en egen makron en gång per säsong.

Ingela Stenson ser intresset för makroner som en del i den stora mattrend som råder nu. Vi nördar ner oss i surdegsbröd, specialrostat kaffe från Guatemala eller cupcakes, som vi allra helst ska göra själva. För producenterna gäller det att hålla intresset vid liv och ständigt förnya sig.


När Unilever i början av 2010 lanserade sitt "baka dina egna macroner"-kit, fick man sin största succé på flera år. Under varumärket "Alsa" lanserades först chokladmakroner, som Unilever hade räknat skulle omsätta drygt 9 miljoner kronor på den franska marknaden. Det tog inte lång tid innan man fick revidera upp den siffran med 50 procent. Snabbt introducerades såväl kaffe som jordgubbssmak, och nu väntar även pistasch.”(källa en artikel i Svenska Dagbladet)

 Så här skriver Anna Granér som bloggar om mat:

”Makroner har precis samma fördel som ”cupcakes”: De går att variera i det oändliga. Både kakorna och fyllningen kan anpassas färg- och smakmässigt till tillställningen de serveras på. Varför inte vita kakor med svart lakritsfyllning och guldpärlor ovanpå till examensfesten. Eller i rosa nyanser med smultronsmak och en liten vit blomma i kristyr ovanpå till bröllopsfesten”.

Någon gång när jag hittar ett bra recept och har gott om tid, ska jag testa och baka mina egna makroner. Risken är att jag gör för många. Det är inte bra för figuren, men vad gör en sybarit(livsnjutare)? Jag är också pigg på att ständigt och jämt pröva på nya saker. Det är roligt att blanda nya trender med svenska äldre recept. Således är det ingen risk att mammas bakverk glöms bort.

/Ec  

 

.

.

BILD Kungahuset Sveiges hemsida

Det är en solig dag i Sverige. Den andra riktiga sommardagen år 2012. Hoppas att den följs av många flera.
Trots att vi har längtat efter sol och värme, var det nog många som slog sig ner i tevesoffan eller begav sig till landets händelsecentrum den här förmiddagen. Tisdagen den 22:e maj döptes en av Sveriges blivande tronarvvinge. Det var två mycket stolta och glada unga föräldrar som gick fram  i Slottskyrkans gång med deras dotter. Att se all den här gulligheten var en överväldigande känsla inom mig. Fick något vått i ögonvrån. Jag är mycket känslig för bröllop och dop.

Så är Estelle, Silvia, Eva Mary döpt på sedvanligt sätt med pompa och ståt. Hon var så söt i sin dopklänning som gått i arv. Estelle gav bara några ljud ifrån sig när mamma lämnade henne till ärkebiskopen. Hon skrek inte som hennes moster och morbror gjorde. Efter dopakten gjorde hon sitt andra officiella framträdande för en del av svenska folket som samlats på borggården. Många flera ska följas genom åren.

Hoppas den här prinsessan får en normal uppväxt som det är möjligt. Jag tror att Kronprinsparet kan avgöra var balansen går. Lilla Estelle är lyckligt lottad som har två olika världar att anamma: Hos mormor och morfar på slottet och sedan hemma hos farmor och farfar i Ockelbo, där hon har möjlighet att vara som vilken flicka som hon vill för en tid. Det här kan vara positivt och en oas som hon behöver i hennes annars så offentliga liv, där hon jämt och ständigt har blickar på sig.

Sist men inte minst vill jag önska Estelle, Silvia, Eva Mary Lycka till i livet. Hoppas det goda överväger det dåliga och svåra som hon kommer att gå igenom

/Ec 

När jag går ner till City finns det så här års många små caféer längs min väg. Dessa breder ut sig över halva trottoaren, så jag får köra slalom mellan caféborden och jag är också rädd om gästernas fötter. Jag brukar småle då jag kör omkring i city, för gator och torg liknar gatorna utomlands, där man sätter sig en stund på ett litet café och umgås med en vän medan man dricker en caffe latte/espresso/cappuccino. För min egen del föredrar jag att köpa något av det smaksatta kaffet som finns förpackat i små påsar och laga det hemma. Jag har hittat min favorit bland dem nämligen hasselnötskaffet. Det dricker jag på eftermiddagarna med skummad varm mjölk.

 

I juli 2011 skrev jag ett inlägg här på bloggen med titeln ”fikaställena har blivit våra nya vardagsrum”, där jag tog upp att människor går på café som aldrig tidigare. ”I snitt fikar varje svensk för drygt 400 kronor på ett år. Försäljningen har på tre år ökat med en femtedel och väntas snart passera fyra miljarder kronor per år”. Kaffe är svenskarnas käraste dryck som vi ogärna prioriterar bort och fikakulturen i vårt land är mycket stark. Bengt Hedlund, VD för Svensk Servicehandel, menar att gå ut och fika kostar ganska lite. Även om vi generellt har lite pengar till nöjen, så unnar vi oss lyxen att fika ute. Bengt Hedlund tycker att smärtgränsen för vad en fika får kosta ligger på 40 kronor.

 

Ibland när jag är på väg någonstans händer det att någon kommer med sitt ”take away” kaffe i handen och samtidigt håller på att messa, så personen håller på att gå på mig. Även om jag är en kaffeälskare, så vill jag helst ha kaffet i mig och inte på mig. Jag vill också helst välja vilket sorts kaffe jag vill ha.

 

”Tyvärr har vi inte tillgång till några mätningar (ännu). Men det handlar om ansenliga mängder. Enbart de fem större cafékedjorna säljer enligt egna uppgifter till Dagens Industri >200 000 muggar i veckan, varav en stor andel är take away. Därtill kommer alla andra ställen som säljer kaffe - mackar, kiosker, servicebutiker etc. En undersökning refererad i tidskriften Fast Food uppger att så många som 8% av de tillfrågade (i medelstora och större städer) köper med sig kaffe till jobbet minst en gång i veckan. Vanligaste take-away-dryck är Caffè latte (35%), följt av bryggkaffe (27%) och Cappuccino (19%).” Kanske har siffrorna ändrats sedan år 2004.  

 

Själv erkänner jag att jag är i behov av kaffe för att fungera som jag bör i min vardag men annars också. Det gladde mig när jag läste att kaffe innehåller nästan lika mycket antioxidanter som grönt te och apelsinjuice. “Det höga antioxidantinnehållet i förening med hög kaffekonsumtion gör att kaffe i Skandinavien svarar för en mycket stor del av det dagliga intaget av antioxidanter. En norsk studie fann att kaffe stod för 60% av norrmännens antioxidantintag (i Norge dricker man ungefär lika kaffe som i Sverige).

 

När jag har läst om kaffe inför det här inlägget har jag funnit att min kära dryck är både bra för den mentala prestationsförmågan, förbättrar koncentrationen om man dricker måttligt med kaffe och snabbar på fettförbränningen (bäst om man dricker svart). Tvärtemot vad man tidigare har trott så är kaffe inte uttorkande utan kan vara en viktig källa till vätska. Det här är något som jag ska ta till mig och poängtera för personer som tycker att jag bör dricka mer vatten.

 

För min egen del dricker jag sällan kaffe ensam och det sägs också att den förbättrar människors sociala funktionsförmåga.

 

Även om min källa nog är lite subjektiv så hoppas jag att det finns en del fakta som man kan ta fasta på för en ickekaffedrickande person.

 

Källa: Svensk kaffeinformations hemsida

 

/Ec

Sandrews huvudkontor
Bild: nätet

Anders Andersson (1885-1957) hette en 15-årig ung man som kom till Stockholm år 1900 från Vendels socken i Uppsala. Efter att ha arbetat som springpojke i ett år förvärvade Anders och hans bror en nersliten hökarbod i hörnet av Grevgatan och Kommendörsgatan på Östermalm. Eftersom namnet Andersson & Andersson redan var upptaget och Anders ansåg att etiketten på Sandrews portvin var tilltalande tog han sig namnet Sandrew, dock med helsvenskt uttal. Andersson & Sandrew blev namnet på en blomstrande speceributik.

Genom att arbeta hårt, spara och investera klokt byggdes biografkedjan Sandrews upp. Då filmimporten förbjöds under 2:a världskriget påbörjade Anders Sandrew en omfattande och lyckosam filmproduktion. På grund av hans stora intresse för teater utvidgades verksamheten genom inköp av teatrarna Scala, Södra teatern och Oscars. Oscarsteatern med sina stora och kostbara uppsättningar var en omöjlig affär. Men Anders Sandrew brukade avväpnande svara kritikerna med; ”Andra affärsmän håller sig med lustjakter, kapplöpningshästar och dyra vanor. Jag gör ingenting av allt det där. Jag håller mig med Oscars. (Källa: nätet)

Framöver kommer jag att skriva om en del av Sandrews filmpärlor, eftersom jag tycker mycket om att se en sådan pärla när jag kopplar av. Jag tycker om att se de äldre skådespelarna såsom Jarl Kulle, Ingrid Bergman, Eva Dahlgren, Sickan Carlssom, Erland Josephson, Sif Ruud, Hjördis Petersson, Douglas Håge m.fl.

/Ec


      

Emma hösten 2010
Min egen bild


Lördag i mitten av maj. Åh, vad det är skönt att det är helg! Jag tog en rejäl sovmorgon efter veckans slit och släp. Mycket av min tid går åt till min assistans. Leta vikarier via arbetsförmedlingen, ringa och boka tid för intervjuer, skicka in personuppgifter till deras arbetsgivare som är ett kooperativ här i min stad som jag köpt den tjänsten av. Alltså sköter kooperativet  allt med löner och förhandlingar åt mig. Jag sköter allt det andra och det är mycket och mer och mer kommer till för varje år.  För min del vill jag ha full insyn i min assistans, så jag klagar inte. Under vissa perioder kan det bli mycket att göra. Då kan det kännas ganska tufft, men jag tror att så är livet i allmänhet. Sedan pappren är klara, kan assistenten gå bredvid. I vecka 21 blir en sådan vecka med bredvidgång och så vidare.

Det är synd om min katthona Emma som har stora problem med sin mage under den här förmiddagen. Emma har kastat upp flera gånger, samtidigt som hon är så kelen. Stackars liten! Inte kan hon förmedla att hon känner sig dålig. Förra gången Emma var så här, fick jag veta av djursjukhuset att vissa katter kräcks i perioder varje vår och höst. Så det är antagligen dags nu igen. Hoppas inte Emma mår dåligt länge utan det lugnar ner sig under helgen. På något sätt känner jag att det är tryggare när katternas husse (min vän/assistent) är här, för då är vi två om ansvaret och två om eventuella beslut.

Efter en molnig förmiddag börjar solen titta fram och min vän/assistent sade alldeles nyss att det var 14 varmgrader, så snart kanske börjar det bli vår och sommar. När jag gick hem från min närmsta matbutik igår gick jag genom Folkets Park, där körsbärsträden står i full blom och där man har öppnat små caféerna för säsongen. Jag längtar efter när jag kan ta min kaffekopp ut i hyreshusets stora trädgård och bara koppla av en stund. Det kanske bli till verklighet kommande helgdag (torsdag) eller nästa helg!

På tal om kaffe. så ska jag nu gå ut i köket och se om det finns lite kvar från i morse. Den här helgen tänker jag njuta av att inte ha något viktigt att göra.

 /Ec

Söndagen den sjätte maj 2012. Smyger in i mitt arbetsrum/sovrum för att ägna den här sidan en timme av min tid. Jag har kommit så smått på fötter på nytt efter en dag under vilken jag mestadels sov antingen i sängen eller i Permobilen. Idag, söndag, är det ganska lugnt. Jag kan nog säga att det är en helt vanlig helgdag. Jag klev ur sängen tidigt för att vara helg, satt och småpratade med min assistent medan jag drack mitt morgonte. Några timmar därefter väckte jag min gäst som låg på min soffa med nybryggt kaffe och en baguette. Vi gick ut i mitt uterum och smålog åt min honkatt som låg på en bräda och solade sig. Min gäst började kamma och borsta henne,  medan hon ömsom njöt av behandlingen och ömsom bråkade med småfåglarne. Fiskmåsarna var inte intressanta. Vid 12-tiden hoppade jag in i duschen och kom ut som en ny människa en timme senare. Skööönt!

Den sjätte maj är alltid en speciell dag för mig. Den dagen upptäckte jag vad en blogg var och idag påbörjar jag mitt åttonde år som blogger eller som jag brukar säga "bloggist". Har det verkligen gått sju år? Jag minns var jag satt före och efter, hur vädret var den där eftermiddagen i maj för sju år sedan. Hade inte Per Svensson, som då var på expressen, haft en sådan trevlig blogg och formulerat sig så roligt så vet i katten om jag hade börjat att göra detsamma. Så tack Per, än en gång att du skriver så bra som du gör, även om du numera är kulturchef på Sydsvenskan När jag började blogga här på blogg.se var det mycket få som visste vad en blogg var. Idag bloggar både "vanligt folk" och offentliga personer. Min tanke var att jag skulle skriva mitt tusende inlägg idag, men saker och ting kom emellan så det blev "bara" 994. 

Den svenska bloggosfären är stor – tyvärr är det ingen som längre bryr sig om att ge statistik om den men mellan tummen och pekfingret skulle jag våga säga att det är minst en halv miljon bloggar och även om ingen egentligen bryr sig så lever bloggandet vidare. Det är mainstream och såväl företag, medier som privatpersoner driver en mängd bloggar som skapar ett ständigt flöde av kunskap och insikter, roliga infall och fr a – en ständigt pågående förändrad världsbild för den som läser. Källa: ur " bloggen är inte historia" i  Niclas Strandhs blogg.)

Men vad vore en blogg utan läsare? Ingenting. Så utan alla er rara läsare skulle den här sidan inte funnits så länge som den har gjort. Många nya har tillkommit och det är också roligt. Jag kan dock sakna Ruts kommentarer, som själv hade en blogg här trots att hon var över 90 år. Så ni vet vad ni kanske har att vänta er för min blogg här är det sista jag lägger av med. Det vill säga: Om ni vill, orkar och kan läsa mig förstås.

Ha en fortsatt skön söndag!

/Ec

Strax efter klockan 18.00 en molnig fredag i min stad. Vart tog värmen och solen vägen? Den försvann lika hastigt som den kom. i onsdags då det var rena rama sommaren i min stad, passade jag på att göra många små ärenden. En runda på två mil och blev fyra timmar lång.Nu, några dagar senare är det molningt och när jag skriver det här inlägget regnar det.Varför är det så? I veckorna är det vackert väder men så fort en helg närmar sig slår det om till sämre väder.För min egen del spelar vädertypen ingen roll under kommande veckoslut, för jag bör ta det lugnt efter några oplanerade tuffa dagar, där mycket akut hände på en och samma gång. Det kan bli så ibland eller ganska ofta att mina planer ställs åt sidan för akuta saker som måste lösas här och nu, om det så är 04.35, mitt på dagen eller senare. Om jag inte löser det - ja, då fungerar inte jag och min dag. - för det enda jag kan göra är sova, tänka och skriva. Allt annat måste jag ha hjälp med!

Alldeles nyss behövde jag snabbt gå på toaletten, fast jag var mitt i ett trevligt samtal med en av mina manliga assistenter. När jag insåg att jag hann, utbrast jag högt: VI HANN! Som personlig assistent fodras det ibland att snabbt ändra fokus och veta hur man ska smidigt handla, men som sagt vi hann den här gången och det var skönt eftersom det är fredagskväll...

Jag tycker att jag är förtjänt av en sovmorgon, en god frukost och mycket lugn och ro i morgon. Kanske pyssla med min hemsida så att den blir klar. Vill också skriva inlägg här på bloggen om inget akut händer, det får jag se. Gärna umgås med en vän under några timmar på söndag. Att umgås med honom ger mig alltid kraft och det behöver jag just nu.

I kväll ska jag bara koppla av och njuta att det är fredag trots allt. VM i ishockey börjar, så det är inte Let´s Dance. Så det blir nog en DvD och en enkel varm macka.

Trevlig Helg!

/Ec 

.


Förlaget Albert Bonnier  gav ut Olof Lagercrantz bok " Eftertankar om Strindberg" år 2007. Den omfattar 673 sidor och finns att köpa hos Bokus som en av pocketklassikerna idag, lagom till Strindberg skulle fyllt 100 år.    Priset är 40:-

Så här säger Bokus om boken:

"August Strindberg (1849-1912) är den svenska litteraturens kungsörn: så skildrar han sig själv i en av sina dikter och så har han blivit sedd, som större och ensammare och djärvare än alla andra författare. Olof Lagercrantz biografi över författaren till Röda rummet, Hemsöborna och Ett drömspel är den första som är skriven i ögonhöjd, av en diktare om en annan. Här möter vi den kände Strindberg - kvinnohataren, penismätaren, bildstormaren, den radikale sanningssägaren - men också en intimare, lågmäldare. Lagercrantz vågade utmana etablerade sanningar om Strindbergs galenskap och enkla ursprung, och lät porträttet av en lekfullare, modernare och mer komplicerad gestalt växa fram. Boken väckte enormt uppseende vid sin publicering 1979 och gav upphov till en debatt som i viss mening inte har bedarrat än: nämligen om vem som har rätt att definiera den offentliga sanningen om en annan människas liv och biografi.

Lite om Olof Lagercrantz:

"Olof Lagercrantz Strindbergbiografi är omöjlig att gå förbi för alla som fascineras av bråkmakaren, snobben och världsdramatikern. Den har också länge varit omöjlig att få tag på i bokhandeln. Detta är också första gången som Olof Lagercrantz egna kompletterande kommentarer, Eftertankar om Strindberg, trycks tillsammans med originalboken: det är med andra ord på alla sätt en Strindberg i helfigur som nu ges ut som POCKET Klassiker.(källa:Bokus).

/ Ec

Bild: Sverigesrado.se

Vårens dag:
 Den 30 april börjar våren. Det är Valborgsmässoafton. Kvällen före helgonet Valborgs dag, som är den 1 maj. Första maj är vår enda icke kyrkliga helgdag, det har den varit sedan 1938. Då tänder vi brasor. Det brinner eldar över hela Sverige från norr till söder, på landet och i staden. Förr i världen brukade man släppa ut korna i skogen den 1 maj. Dessförinnan var man tvungen att skrämma bort vargar och björnar, det hjälpte eldarna och oväsendet till med. I universitetsstäderna Uppsala och Lund, firar man extra mycket, studenterna har sina vita mössor på sig, sångkörer sjunger ”Vintern rasat”, ”Sköna maj” ”Välkommen” och ”Vårvindar friska”. Staden är full med människor som vill titta på studenternas firande. I Uppsala åker studenterna i små hemmagjorda knäppa båtar nerför ett litet vattenfall i ån.

Elden: 
Seden att tända eldar på valborgsmässoafton är inte så gammal som man kan tro. Vid mitten av 1700-talet fanns den bara i Uppland och syftet med eldandet var antagligen att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen. De vårsånger som vi sjunger när vi står runt Valborgsbålet är ännu yngre. De flesta är från 1800-talet och fick sin spridning genom studenternas vårfirande.

Den äldsta valborgstraditionen är den sydsvenska seden att ”föra maj i by”. I skymningen gick ungdomarna ut i skogen och bröt röna kvistar, som de stack in i taken på husen i byn, medan de sjung en visa full med önskningar om en ljuvlig sommar. I belöning fick de ägg. Denna gamla sedvänja var på väg att dö ut men har återupplivats på en del håll i Skåne, Blekinge och Halland. 
  
Den mest sannolika anledningen för varför spridningen av valborg blev så stor var nog att resten av Europa ville ha ännu en festdag! I gengäld av detta fick högtiden namnet Valborg, från helgonet bara för att högtidligheten skulle bli mer accepterad av den katolska kyrkan. Det fanns förmodligen ingen religiös betydelse överhuvudtaget med undantag för en liten hake när Skandinavien påstods vara kristet. I dag är Valborg firad utan paralleller till den kristna kyrkan eller religionen.

Majblommor:
Majblommor, infördes av Beda Hallberg 1907 och säljs av skolbarn under två veckor, och behållningen går till sjuka och handikappade barn ca tre miljoner blommor säljs varje år, i olika färger från år till år. Till en början gick pengarna till bekämpande av tuberkulos. Det var Beda Hallberg som 1907 kom på idén med små konstgjorda knapphålsblommor. majblommans beskyddare är drottning Silvia.

Slutsats:
Valborg har firats i många många år och har inte ändrats något nämnvärt under tiden. Än idag firar vi valborg för att välkomna våren och för att vintern sakta men säkert ska lämna plats åt vår och sommar. När vintern och mörkret har hägrat i fyra månader är det dags att våren kommer med stora steg. Vi är väldigt beroende av solen och ljuset vi behöver detta för att må bra. När sedan vår och sommar har passerat oss är vi redo för att möta hösten och vintern. Att ha en dag att välkomna våren på är en ljus och fin tradition som förhoppningsvis kommer att finnas kvar. Att det har funnits olika anledningar till varför valborg firas har dock ändrats till idag, idag står valborg för att hälsa våren välkommen. Att bevara valborg med dess mening att hälsa våren välkommen behövs när mörkret har funnits runt oss men… även vintern och mörkret har sin charm. Under den här tiden finns det även många andra traditioner som är bundna till svenska seder och även de är välbevarade hos oss.

Källa: " Viktiga helger för fest & eftertanke" på nätet

/Ec

Den 21:e mars i år gav pocketförlaget ut Elaine Eksvärds pocket "Snacka snyggt" Det är en pocket om modern retorik. Boken innehåller 246 sidor. Elaine Eksvärd har skrivit den här boken tillsammans med en medarbetare, Ulrika Ludin.

Författaren är en av Sveriges mest anlitade retorikkonsulter. Hon var bland annat retorikexpert i Sveriges Television och för Aftonbladet och under valet 2010. Hon har också skrivit bästsäljaren Härskarteknik den fula vägen till makt och boken Du är din generation.
 
Så här skriver Bokus om "Snacka snyggt" - modern retorik -

"Detta är en modern retorikbok som lyfter retoriken från talarstolen till din vardag. Vilken konversationsteknik kan göra dig till det sociala geniet, hur får du folk att gilla dig på tre minuter och hur kan man använda färg strategiskt för att påverka? Detta och mycket mer får du lära dig i boken. Målet är du ska lära dig konsten att få folk att lyssna!"

Bokus pris för den här boken är 44:-. Inte så mycket för att kanske få folk att lyssna och att de kommer att gilla en på tre minuter. Är man intresserad i det svenska språket, så är kanske den här boken något att ha i sin bokhylla. Jag ska i alla fall fundera på saken.

/Ec
 

 

Idag är det full fart hos mig. Alltså ingen sovmorgon, fast jag var såååå trött. Ändå har jag sovit lite över sju timmar i en följd i natt. Men som sagt det måste vara våren som gör mig så trött. När jag var ute för en stund sedan, kände jag hur mina ögon och hals påverkades av naturens dofter trots att det regnade. Just nu är det mycket björk i luften och det är det värsta näst gräs. Jag är glad att jag inte bor i Umeå. Denna fina stad men just våren skulle inte vara så rolig...Jag är enormt glad över att jag bara har besvär med ögon, näsa och hals. Kan ju andas. It could be worse...

Det känns bra att ha utomhusaktiviteterna avklarade. Helgens blommor köpte jag i min matbutik som numera tar hem buketter och ibland också växter till veckosluten. En god fisksoppa står redan klar på spisen. Tänkte ha en skål av den i morgon och kanske på söndag. Snart ska jag äta lunch och efter den hoppa in i duschen och snygga till mig lite extra. Sätta lite färg på ögonfransarna, måla ytterligare ett lager lack på naglarna och givetsvis fixa mitt hår.

Men idag hade jag också tänkt hinna med lite extra städning, såsom putsa mina fönster invändigt, polerar min bokhylla och TV-bänk i vardagsrummet. I morgon tänker jag äntligen byta köksgardiner. Så den 26:e april blir en fixardag på olika sätt och full fart...

Sköt om er

/Ec

Fredag i april. Tänk om alla morgnar kunde vara som just den här fredagsmorgonen, då skulle jag vara lycklig. Men vid närmare eftertanke undrar jag plötsligt om jag skulle vilja det? Hmm - Troligen inte. Alfons Åbergs farmor hade nog rätt när hon sa: "Om man alltid har det roligt, så märker man inte att man har roligt... därför måste man också ha tråkigt ibland". Så klokt sagt. Om varje morgon hade varit precis likadan, så skulle jag inte uppleva vad jag gjorde den här dagen.

Det är en sådan fredag som infaller en gång i månaden, att jag får en så kallad långhelg. Den fredagen är min vän/assistent här, men inte under kommande helg. Det blir så att jag kan ta det extra lugnt när den här dagen i månaden kommer. Eftersom jag var lite trött igår, när jag lade mig, så var det skönt att kunna unna sig en sovmorgon. Tyvärr hade någon på mitt våningsplan hantverkare som höll på också i själva trapphuset. Naturligtvis väckte de mig, men när jag tittade på min klockradio vid sängen var den över tio. Det var ändå dags att börja en ny dag. Det måste vara våren som gör mig så trött för jag kan sova hur mycket som helst.

När jag var färdig med morgonbestyren, så gjorde min vän/assistent och jag var sin "plocktallrik". När jag veckohandlade igår hade min matbutik paté för bara 7:-, så jag köpte. Till detta kom jag på att man brukar ha små inlagda gurkor på burk. Jag gick och tog en sådan burk. Sedan visste jag att jag hade gelé hemma. Jag införskaffade även grönmögelost. I mitt kylskåp fanns mycket smått och gott den här morgonen. En del av det lade vi på vår tallrik. På en nyttig men suverän god brödskiva skar vi bort kanterna. Därefter lade vi ett tunt lager av bregott med havssalt. Ovanpå det stavar av patén och sedan klickade vi på gelé och skar tunna skivor av små gurkorna. På tallriken fanns också lite grönmögelost och bitar av apelsin. Tala om lyxtallrik på en helt vanlig fredag. Inte nog med det här, vår Frukost/brunch bestod även av kokt ägg med sill/kaviar och vi avslutade det hela med en mugg gott kaffe.

Den här dagen är det ömsom sol och ömsom moln. Undrar när den riktiga våren ska komma eller om det blir sommar direkt och hur den i så fall blir. Det är bara att vänta och se. Man kan ju alltid hoppas på det bästa. Jag hoppas på att kunna ta mitt kaffe och gå ut i hyreshusets trädgård, luta mig mot en husvägg och få lite sol på mitt bleka ansikte.

Om några timmar är det Let´s Dance på nytt. Då tar jag mig en cider och njuter av tjusiga klänningar och vackra framföranden. I kväll är det sista dansen för... Nej, jag kan inte gissa, för allmänheten som röstar har olika smak och tycke!

Trevlig Helg!

/Ec

Torsdag vid lunchtid. Så är veckohandlingen gjord. Det är lika skönt varje vecka (oftast på         torsdagförmiddagarna), då  den är avklarad. Snart är det dags för tvättstugan och städning av badrummet. När jag tänker efter så är nog torsdagarna en sorts "fixardag" här hemma med lite av varje. Jag har inte något fast mönster, när jag gör saker i mitt hem. Jag tycker att det är väl det som är mest rörligt om jag så säger. Ändå städar och tvättar jag varje vecka. Jag är noga, men inte alltför petig vad mitt hem ger för intryck. På tal om ge intryck så bör jag nog snart ta mig i kragen att plocka ner köksgardinen som har hängt uppe sedan december. Lyckligtvis är den grön- och rödrutig, men julen varar till påska  heter det ju i en av våra kära visor så... Det är bara det faktum att också påsken är över.  

Om jag inte ska skämmas får jag nog ta tag i det här snart. Jag skulle vilja ha en alldeles ny gardin, men just nu är min peningpung ganska tom. Mars och april är tuffa månader, då kommer alla mina årliga saker. Inte har jag någon gammal faster i USA som har skrivit in mig i sitt testamente, så... Visserligen har jag lotter i postkoden, men min gata i landets tredje stad är ingen turgata. På min gata blåser det bara.

Tjäna pengar på annat sätt är ganska svårt. Det skulle vara på mitt skrivande, men jag undrar om jag är tillräckligt bra för att folk ska få upp ögonen för mig. Kanske jag skulle låta någon vänlig själ sponsra mig. i så fall rörande livets njutningar. - gott kaffe/te, choklad, ostar... Sedan kunde det också innefatta massage, ansiktsvård.

Ska tänka på det under min lunch som jag ska gå och äta nu.

/Ec

 För ett antal år sedan skrev jag en text, där jag funderade över om jag kanske har varit alltför för vanlig under mitt liv. Jag blev ändå svårt funktionshindrad tre minuter efter födseln av en olyckshändelse. Ett funktionshinder som har inneburit att jag varit helt rullstolsburen, med grava talsvårigheter och allt annat vilket har haft till följd att jag har varit beroende av andras hjälp år ut och år in. Tack vare att jag fick ett par fantastiska föräldrar och senare mött människor som har ställt upp för mig, har jag trots allt kunnat leva ett ”drägligt liv” eller ett liv som de flesta andra och ibland fått chansen att uppleva mer än människor i allmänhet.

Jag vill gärna citera brottstycken ur min text:

”Hur många nätter har jag inte legat sömnlös och gråtit. Erkänner att de är ganska många vid det här laget. Den oro och ångest som jag känner vill jag inte dela med mig av. Den är så stark. Oron för att bli tvungen att ge avkall på en del som jag varit stolt över: Kunna ha ett hem som ser ut som vilket hem som helst. Där jag har det som betyder så mycket”.

...”Däremot har jag så gott det går lärt mig leva med mitt rörelsehinder och det har gått ganska bra om jag ser i backspegeln. Kanske är jag född i fel årtionde, där det inte fanns samma möjligheter som det gör idag. Då jag var barn och ungdom var jag tvungen att bevisa att jag hade en helt vanlig insida. Jag har varit en föregångare på alla möjliga områden, så det är nog inte så konstigt att jag har det i mig att ”vara vanlig” och därmed också ha samma behov som vem som helst”.(ur min text Kanske har jag varit för vanlig).

 Fortfarande är det så att jag inte kan inse att jag duger som jag är efter alla dessa år utan jag är tvungen att bevisa för mig själv, men även för andra, att jag är som vem som helst. Klara av saker och ting som alla andra och om jag råkar vara ett snäpp bättre än andra är det bara positivt.

Jag har en annan sak som tillhör min akilleshäl. Det är att jag är ett kontrollfreak som ska ha full kontroll över mitt liv. Det är inte det att jag inte litar på andra som är nära mig eller att jag inte kan konsten att delegera. Det här behovet hänger samman med att jag har ett behov av att bli sedd som en person som vem som helst i samhället. En annan tanke skulle vara att jag inte tycker om att någon tar beslut åt mig eller ser mig som om jag behövde hjälp med att ”tänka rätt”. Då blir jag utom mig av sorg. Aldrig mår jag så bra som när personer i min närhet glömmer bort mitt funktionshinder och ser mig som den person jag nu är med allt en människa har av styrka mod, svaghet, egenhet, rädsla o.s.v. När personkemin stämmer, då är det lycka för mig.

Häromdagen var jag hos min läkare på vårdcentralen. Jag är glad att jag haft samma läkare under cirka fyra år. Vid första besöket lämnade jag fram en av mina äldre journaler, men min nuvarande läkare sade att den behövde han inte. ”jag vill bilda mig en egen uppfattning”. Eftersom han inte haft någon journal att tillgå, så visste han inte hur min skada hade uppkommit. Under mitt senaste besök framkom det hur det hade skett.

Kände att det också var viktigt att säga i den här stunden: jag har/har haft ett bra liv och en sak blev inte delvis förstörd – min hjärna – ”Nej verkligen inte” sade min läkare.   Förmodligen kommer jag att minnas de här orden länge. Det är sådana ord som gör att jag är helt vanlig, precis som jag vill vara. Det är också sådant som ger mig styrka att leva det liv jag lever. Ett liv som ibland är verkligen tufft, men ibland så underbart att leva.

 /Ec

                                              

Bild: Carl Johan Söder/SVT


Den svenska dokumentärfilmaren Tom Arlandh är född i Stockholm år 1944. Han studerade vid journalisthögskolan  mellan 1969-1970. T A har arbetat sedan 1971 på SVT 1 som reporter men även som producent. Under de senaste 25 åren har han producerat nära 100 dukumentärfilmer.

År 1987 fick han stora journalistpriset för sin film om Martina Schaub med Downs syndrom som han har följt i 35 år. Förutom Martina Schaub har Tom Arlandh porträtterat Ingo, Erland Josephson, Monica Zetterlund, Annika Östberg, Nacka Skoglund, Cornelis Vreeswijk, Ingmar Bergmans hushållerska och många många andra, inte sällan människor i samhällets utkanter. 

Tom Alandh är en av Sveriges mest egensinniga och framgångsrika dokumentärfilmare. Han är vida berömd för sin särpräglade berättarteknik och genuina lyhördhet antingen det gäller intervjuer med firade stjärnor eller uteliggare.

Källa: Olika sidor på nätet

Dokumentärfilmen "Scener ur ett vardagsliv" har jag sett flera gånger och varje gång är det som om inte kameran fanns utan jag mötte Erland Josephson på tu man hand i hans lägenhet.

Tack Tom för alla fantastiska filmer du har gjort. Hoppas du kommer att göra många intressanta filmer ännu.

/Ec